Ingen som tycker något?
Okategoriserad 24 februari, 2009I nr 1 av BBL 2009 skrev jag en artikel där jag försökte sortera begrepp, komma med lite fakta, provocera en smula och definiera folkbilbiotekens kärnverksamhet. Har också skrivit om det på bloggen här och här och har på bloggen fått en del kommentarer. Hade nog förväntat mig en smula fler reaktioner än de jag fått på annat sätt och kanske också en del mothugg. Är det någon som tycker något? Hoppas det. Att ha klara uppfattningar om vad som är kärnan i det man gör är helt nödvändigt som jag ser det. Hur ser du på det? På det jag skrivit? Rätt? Fel? Nyanser som borde till? Problemtasieringar som behöver göras? Hör av dig här eller direkt på min mejl nl@biblioteksforeningen.org.
Niclas Lindberg
24 februari, 2009 at 21:37 ()
Nu har jag försökt att tänka till lite, se nedan
25 februari, 2009 at 14:34 ()
En kommentar som i alla fall jag har problem med, är Ingrid Atlestams, på bis-bloggen(det radikala alternativet!)
http://bisbloggen.blogspot.com/2009/02/antligen.html
där hon talar om ”trendnissar” och ”statistikterrorister”.
För mig klingar det inlägget klassiskt von oben-perspektiv;nåde den som försöker ta ett ”felaktigt” kliv ut ur vad som traditionellt är comme îl faut vare sig det gäller trendspaning (som ju borde kunna göras på ett professionellt sätt av kompetenta bibliotekarier) eller statistikmätning. Det låter som ett perfekt recept på att avskräcka/skrämma biblioteken från att över huvud taget prova nya banor/tänkesätt OCKSÅ.
Detta för mig osökt in på Joacim Hanssons artikel i BBL nr 7, 2008,”Tidens dialektik och det av-bildande biblioteket.”
Den passus jag reagerar mot lyder: ”I sin iver att följa med sin tid läser bibliotekssektorn varje liten nyhet som en faktor att förhålla sig till och förändras efter.
Särskilt tydligt är detta i förhållandet till den
nya kommunikationsteknologin. Biblioteken
är idag så måna om att vara till lags och
ligga ”rätt” i tiden att man riskerar att ådra
sig en institutionell glömska om vilket politiskt
ansvar bibliotekarierollen rymmer.
Det är ju inte så att till exempel tankarna om
”Bibliotek 2.0” är opolitiska. Tvärtom, det är
förmodligen det mest öppet politiska projekt
de svenska biblioteken har stött på sedan de
kulturpolitiska målen 1974. Enda skillnaden
är att man nu försöker leda bort medborgarna
från ett demokratiskt deltagande och
istället föra in dem i ytterligare ”kommunikation”.
En befolkning som hela tiden ägnar
sig åt småpratande är lätt att styra åt vilket
håll man vill. Bibliotekens uppdrag ligger
inte i att underblåsa en kommunikation för
kommunikationens egen skull. Det demokratiska
uppdraget kräver långsamhet och
rum för reflektion. Först då kan ett verkligt
engagemang för förändringar i samhället komma till stånd. Detta vet vi sedan gammalt.
Också de krafter som inte har något
intresse för just demokratins kritiska incitament
vet om det och är därför angelägna om
att engagera befolkningen i just så mycket
”kommunikation” som möjligt – ord, men
inget språk, som Tranströmer skriver.”
Det får mig framför allt att fundera mycket över vilken syn Hansson har på de nu yrkesverksamma bibliotekarierna (för att inte tala om de tydligen oerhört lättledda medborgarna)?
”Enda skillnaden är att man nu försöker leda bort medborgarna från ett demokratiskt deltagande” är väl ett statement som borde väcka diskussion om något??? eller vilka ”man” handlar det om?
Är det något 2.0 betyder för mig, är det demokrati i bemärkelsen att ge medborgare utökade möjligheter att uttrycka sig. Återigen:har inte bibliotekspersonal idag kompetens att analysera och använda de nya verktygen på ett i bästa bemärkelse kritiskt sätt? Har de/vi inte ens rätt att försöka?
Analysera och källkritiskt granska – för mig oundgängliga kärnkompetenser.Inte har de väl spolats bort i all entusiasm över ”2.0″? Eller?
jag förstår fö att du är bekymrad över att det blivit så lite debatt/reaktioner på din artikel än så länge. Man kan undra varför. Tar vi inte oss själva på allvar? På för stort allvar? Rädsla för att tycka ”fel”? Rädda för auktoriteter?
Tja, nu har jag i alla fall dragit ett litet strå till denna förhoppningsvis växande stack!
25 februari, 2009 at 15:34 ()
Under rubriken mera SOT i biblioteket och Kultur och Politik finns en del halvsorterade kommentarer i Folkhögskolebibliotekens blogg. Inga mothugg direkt men gärna fler samtal utanför den traditionella bibliotekssfären. Folkhögskolorna hör också till grenarna på Folkbildningsträdet.
25 februari, 2009 at 16:11 ()
Anna, håller med dig. Vi är för passiva i alla lägen, tom vad gäller Biblioteksföreningen. En gång i tiden tog folkbiblioteken tillbaka sin förening från politikerna, nu är den där igen! Folkbiblioteken är för folk, varken mer eller mindre, om mindre finns. Vi är absolut inte till för vår egen skull. Med 2.0 eller utan. Uno
25 februari, 2009 at 18:41 ()
Jag ansluter mig till din uppfattning, Ann. Undrar om inte BIS-bloggen har vantolkat Niclas Lindberg litegrann där? Var och en läser ju iof sig med sina glasögon.
Och om vi nu ska gå in på Joacim Hanssons artikel… Jag tror absolut att Hansson överskattar bibliotekens iver att följa med sin tid. I en viss del av bibliotekssektorn talas det mycket 2.0. I andra delar är detta begrepp om inte okänt så i alla fall inget som har med den egna verksamheten att göra. Visst är 2.0 politiskt, inte tal om annat. Själv tycker jag det är positivt med nya tankar som bryter mot ingrodda mönster i bibliotekssektorn.
26 februari, 2009 at 10:15 ()
Inget ont i nya tankar utan självklart nödvändigt för att utvecklas. Men det får inte ske lösryckt och att tänka och göra nytt bara för att man ska leder inte till framgång tänker jag. Jag skriver lite mer om det i det här:
http://osorteradetankar.bloggsida.se/folkbibliotek/mata-och-folja-upp-istallet-for-att-trendspana
26 februari, 2009 at 18:53 ()
Jag tycker absolut att man ska testa och pröva lite hejvilt, om uttrycket tillåts. ”Just do it!”, är en slogan som används särskilt i 2.0-sammanhang. I bibliotekssektorn är vi ofta onödigt försiktiga.
MEN det är jätteviktigt att följa upp det man gör, som du skriver Niclas. Malin Ögland brukar ofta prata om Kolbs lärcirkel, att man kan arbeta utifrån den. Konkret upplevelse – reflekterande observation – abstrakt begreppsbildning – aktivt experimenterande. Vi behöver många fler metoder för uppföljning, utvärdering och kvalitetsmätning.
1 mars, 2009 at 12:04 ()
Då var det min tur att ansluta mig till Anna-Stinas uppfattning:-)Min erfarenhet är att vi alldeles för ofta blir stående på ett ben, lätt handlingsförlamade av att allt måste utföras ”på rätt sätt”.
Mer ”just do it” – OCH uppföljning, menar jag.
Deltar fö i utmärkta ”Definitely, maybe eller Do the right thing” i samarrangemang av Regionbibliotek Sthlm och Karolinska Institutets universitetsbibliotek, med fokus just på reflekterande biblioteksarbete. Det är just kombinationen av att våga OCH att reflektera/följa upp det som ”vågats” jag tror mycket på.
Sen kan det ju aldrig vara fel att ha en övergripande plan för (och en medvetenhet mitt i) sitt ”vågande”:-)
3 mars, 2009 at 12:31 ()
Kolla diskussionen om AB = anonyma bbliotekarier
på Bibliobusters blogg:
se och hör