Bibliotekariernas poppighet hotar vår kulturskatt fick Göran Hägglund (kd) ur sig i en debattartikel under Bok- och biblioteksmässan. I en kommentar skriver jag:

Jag tycker Göran Hägglunds utspel är tvetydigt och man kan lätt få uppfattningen att han vill styra folkbibliotekens utbud och dela upp innehållet i önskvärt och icke önskvärt. Och vad som är önskvärt ska tydligen inte avgöras av de människor som använder biblioteken eftersom de önskar sig fel saker.

För att vi inte ska förlora oss helt i en elitistisk debatt om vad folk ska få på folkbiblioteken måste vi göra klart att folkbiblioteken är ett frihets- och demokratiprojekt som syftar till att frigöra mänsklig tanke och kraft. De ska utan censur göra alla slag av kunskap och information lätt tillgänglig för alla. Utgångspunkten måste vara att det är brukarens och icke-brukarens uttalade och outtalade önskemål och behov som ska styra innehåll och utbud. Makthavares uppfattningar om vad som är gud i behagligt att låta folket ta del av ska inte göra det.

Jag fick också tillfälle att kommentera det i Kulturnytt:

– Jag tycker det finns en allvarlig underton i det han skriver, där han vill införa en slags ordning där man ska bestämma vad som är önskvärt och icke önskvärt på biblioteken. Då blir det ett angrepp på biblioteken som ett frihets- och demokratiprojekt, säger han.

Men även om Niclas Lindberg tycker att Göran Hägglunds utspel är oroande, så är han förvånad över Hägglunds plötsliga vurm för det som inte är kommersiellt gångbart.

– Samma vecka som regeringen presenterar en kulturproposition där man stryker ”kommersialismens negativa verkningar” ur de kulturpolitiska målen, så gör en av de ledande ministrarna i regeringen ett utspel som går på tvärsen mot det. Det förvånar mig hur politiken hänger samman, säger han.