osorteradetankar

SOM-institutet har presenterat undersökningen ”Sociala medier – vad gör vi och vad har de för betydelse?”. Av den framgår att 83% av 16-29-åringarna använder sociala medier dagligen eller någon/några gånger i veckan. Jämför man utbildningsbakgrund så visar det sig att gruppen med medelhög utbildning är de som mest använder sociala medier. 41% använder sociala medier dagligen eller någon/några gånger i veckan.

Det dessa grupper gör mest är att chatta, kommentera andras bilder/texter, skriver om sig själv och lägger ut foton på sig själv/familjen.

Så gott som alla användningsområden på internet ökar mellan 2005 och 2009. Flest använder internet till att e-posta, söka information, ta del av nyheter, göra bankärenden och vara aktiv i sociala medier.

Här finns viktigt stoff för biblioteken – både när det gäller att nå viktiga målgrupper men också för att arbeta med att motverka den digitala klyftan.

SOM-institutet avslutar med att konstatera att politisk aktivitet på nätet är måttligt utbredd. Frågan de ställer sig är var, i vilka forum ett eventuellt internetval 2010 kommer att ske och vilka som kommer att delta.

”Till främjande av intresse för läsning och litteratur…skall alla medborgare ha tillgång till ett folkbibliotek. ” (Bibliotekslagen)

SOM-institutet presenterade här om dagen ”Kulturvanor i Sverige”:

• Andelen som läser varje vecka minskar till 38%
• Andelen som använder ett bibliotek minskar till 33%
• Klyftorna mellan könen i läsning och biblioteksbesök består
• Klyftorna i läsandet mellan  människor med olika utbildningsbakgrund ökar

Har biblioteken misslyckats eller är uppgiften omodern och otidsenlig? Ska man ägna sig åt att stimulera människors intresse för läsning och litteratur om de inte vill? Eller vill de men har inte hittat rätt ingångar till litteraturen och läsningen?

Kungliga biblioteket har överlämnat sin plan för en framtida nationell samordning till regeringen. Här följer några tankar om den från en som ingått i samrådsgruppen.

Jag är i grunden positiva till det arbete och den process som Kungliga biblioteket bedrivit. Det har varit öppet och högt i tak med många tillfällen för de som velat att framföra synpunkter och farhågor. Det avspeglar sig också i innehållet i planen. Många borde kunna känna igen sig i beskrivningar, frågeställningar och resonemang. Jag tycker att KB för kloka resonemang om vilka resurser och kompetenser de behöver tillföras. Jag tycker avsnittet om en ny inflytandestruktur och idéerna om utvecklingsgrupper för delar av det nya uppdraget är bra och visar på vilja till samverkan. I de delar det handlar om hur KB och region/länsbibliotek ska samverka för att stödja den lokala biblioteksverksamheten är det viktigt att inte två ”särintressen” gör upp mellan sig utan att tala med dem ska stödjas. Jag tycker att det i vissa avsnitt blir lite väl bevarande- och digitaliseringstungt och i de delarna tippar över mer i nationalbiblioteksuppgiften. Jag tycker att det är bra att KB satt ner foten och klart redovisar sina ställningstaganden i vissa frågor där det finns olika uppfattningar, t ex ansvar för statistik, fördelning av driftmedel till regionbibliotek och fördelning av inköpsstöd samt medel för läsfrämjande. KB visar tydligt att man på allvar vill ta på sig rollen som en samordnande aktör för biblioteksväsendet.

Biblioteksutvecklingen kunde ha speglats mer nyanserat
I avsnittet om det allmänna biblioteksväsendet tycker jag att man kunde kostat på sig att vara mer nyanserad och problematiserande. På en mening skriver man: Vid en internationell jämförelse står sig det svenska biblioteksväsendet väl”. Sen beskriver man två ”problemområden”; situationen för skolbibliotek och myndighetsbibliotek. Om omvärldsförändringar och utmaningarna inom folkbiblioteksområdet skriver man i princip inget. I och för sig finns en tankeväckande genomgång i Eide Jensens utvärdering av bibliotekslagen. Men eftersom just förändringar i omvärlden och utvecklingen inom hela biblioteksområdet ligger till grund för behovet av en nationell politik och en nationell myndighet tycker jag man kunde ha utvecklat sig något mer för att sätta in sitt förslag till plan i den kontexten. Man kunde t ex ha låtit sin inspirerats av följande text från ett av Svensk Biblioteksförenings utvecklingsråd:

De senaste decennierna har samhället utvecklats till ett samhälle där information och kunskap spelar en allt större roll. Medierna har blivit mer tillgängliga och fått större betydelse. Med den tekniska utvecklingen har nya kommunikationsmönster växt fram. Den tekniska utvecklingen har dramatiskt förändrat människors förutsättningar att skaffa sig information och kunskap liksom människors användning av olika medier. Den här utvecklingen har påverkat användningen av biblioteken. Biblioteksstrukturen har samtidigt förändrats påtagligt. Folkbiblioteken har blivit färre, främst genom nedlagda filialer, och den uppsökande verksamheten har minskat medan verksamheten har koncentrerats till huvudbiblioteken. Samtidigt har antalet forskningsbibliotek ökat i takt med att högskolan har byggts ut. För många människor har bibliotekens tillgänglighet minskat medan den har ökat för andra. För många människor har biblioteksservicen försämrats medan den har både breddats och fördjupats för andra.

Det nya uppdraget behöver tydliggöras vidare
I planen skriver KB att man  ”har tolkat det utvidgade uppdraget så att nuvarande samordnings- och övriga uppgifter inom forskningsbiblioteksområdet utvidgas till att även omfatta de kommunala biblioteken. Man skriver också: KB:s bedömning är att det utvidgade uppdraget i allt väsentligt kan genomföras genom att befintliga uppgifter utvidgas och anpassas till de kommunala bibliotekens verksamhet och behov. Som jag ser det är det inte enbart så att nuvarande uppdrag inom forskningsbiblioteksområdet utvidgas att omfatta de kommunala biblioteken. Uppdraget innebär både att nuvarande uppdrag utvidgas (och inte bara att omfatta kommunala bibliotek) men också att det utvecklas med nya uppgifter inom ramen för ett uppdrag som central förvaltningsmyndighet för hela det allmänna, offentligt finansierade biblioteksväsendet. Det innbär av nödvändighet att KB får nya uppgifter och uppdrag  man inte har idag om man läser förordningen om KB:s nuvarande instruktion. Jag tycker att det är av avgörande betydelse att följande nya uppgifter läggs till:

• En nationell biblioteksmyndighet måste få ansvar för de processer som syftar till att ta fram, följa upp och utveckla nationella mål och strategier samt definitioner av bibliotekens huvudfunktioner. Det är detta som är grunden i en nationell bibliotekspolitik.
• Sektorsansvar för genomförande av nationella mål med anknytning till verksamhetsområdet och att KB inom ramen för detta ansvar ska vara samlande, stödjande och pådrivande i förhållande till övriga berörda parter.
• Svara för stödjande rekommendationer, föreskrifter, allmänna råd, kvalitetskriterier och -indikatorer inom sitt verksamhetsområde
• Ansvara för kunskapsutveckling och kunskapsförmedling inom sitt verksamhetsområde.
• Följa forsknings- och utvecklingsarbete av särskild betydelse inom sitt verksamhetsområde och verka för att sådant arbete kommer till stånd.
• Främja utvecklingen av metoder och arbetsformer inom biblioteksarbetet samt förmedla kunskap om verkningsfulla arbetsformer och metoder
• Skapa och tillhandahålla enhetliga begrepp, termer och klassifikationer inom sitt verksamhetsområde.
• Svara för en gemensam, nationell bibliotekskatalog.
• Ha tillsyn över bibliotekslagens tillämpning och ta till vara och sprida kunskap från tillsynen.

Till detta kommer att jag tycker att det är rätt att man ska få ett samlat ansvar för att följa, analysera och rapportera om det offentligt finansierade biblioteksväsendet genom statistikframställning, uppföljning och utvärdering. Jag har skrivit mer om detta i ett tidigare blogginlägg. KB:s nya instruktion bör också förses med en ”portalparagraf” (jmf t ex socialstyrelsens instruktion: ”Socialstyrelsen ska verka för god hälsa och social välfärd samt omsorg och vård av hög kvalitet på lika villkor för hela befolkningen”).

Är ”bodelning” mellan nationalbiblioteksuppgiften och biblioteksmyndighetsuppgiften tydlig nog?
I avsnitt 13 skriver KB: KB har för avsikt att även fortsättningsvis hålla isär de olika uppdragen. KB arbetar redan i dag efter en organisation som består av tre verksamhetsdelar; biblioteket, nationell samverkan och audiovisuella medier. En organisatorisk avgränsning är en förutsättning för intressenterna att kunna bedöma KB:s resursanvändning och att inte omprioriteringar görs som skulle innebära att förvaltningsanslaget som anvisas för det utvidgade uppdraget överförs till annan verksamhet inom KB. De sakanslag som överförs till KB berörs inte, då beloppen anges i särskilda anslagsposter och användningen regleras i förordningar. Är det tillräckligt för att man ska anse att rollen som nationell biblioteksmyndighet som samlande kraft för alla bibliotekstyper är tydligt avgränsad  från rollen som nationalbibliotek?

Inger Eide Jensen har presenterat sin utvärdering av bibliotekslagen och lämnat sitt förslag till ny lagtext. Jag gillar utvärderingen, kan ställa mig bakom utgångspunkterna för förslaget till ”ny” bibliotekslag men jag har flera synpunkter på texterna till nya paragrafer. Jag utgår från att förslaget till förändringar i bibliotekslagen remissbehandlas innan regeringen lägger förslag till riksdagen.

Bibliotekslagen har haft positiv betydelse och är inget hinder för utveckling
Jag håller med om Eide Jensens resonemang om bibliotekslagen:  Bibliotekslagstiftningen har inte medfört begränsningar eller hinder för biblioteksutveckling eller för samarbeten . Bristande kompetensutveckling, brist på övergripande strategier och små ekonomiska resurser är troligare utvecklings-hinder.Sammanfattningsvis kan bibliotekslagen sägas ha haft positiv betydelse för folkbiblioteken. Lagregleringen och regioners, landstings och kommuners skyldighet att upprätta planer för biblioteksverksamheterna har sannolikt bidragit till att göra biblioteken mer synliga för beslutsfattarna. Bibliotekslagen har stort symbolvärde. Avgifter på bibliotekslån har avförts från agendan.

Omvärldsförändringar påverkar biblioteken
Ett avsnitt i utvärderingen handlar om omvärldsförändringar som påverkat biblioteken. Inger Eide Jensen resonerar om ändrade medievanor, förändringar i upphovsrätten, den förändrade bokbranschen, organisationsförändringar, ekonomiska förutsättningar mm. Jag tror det ligger mycket i Eide Jensens och i den ligger flera utmaningar för biblioteksvärlden: Man kanske kan dra slutsatsen att biblioteken fungerar mycket bra för dem som använder dem, men att biblioteken upplever ökande svårigheter med att nå icke-användarna. Bibliotekens infrastruktur kanske behöver utvecklas så att man kan möta presumtiva biblioteks-besökare fysiskt och/eller digitalt på fler och andra platser och på andra sätt än man gör idag. Biblioteken behöver förhålla sig till nya medievanor och välja om man vill möta användare och icke-användare i det medielandskap där de befinner sig eller om man huvudsakligen vill se sig som ett alternativ till det.

Barn och äldre har fått sämre tillgänglighet till bibliotek.
Jag tror inte att man längre kan blunda för den analys som Eide Jensen gör: Alltför sällan har emellertid kommunala folkbibliotek gjort genomgripande förändringar i sin infrastruktur med utgångspunkt i förändrade behov eller demografiska förändringar hos dem som bor i kommunen De flesta förändringarna i filialstruktur görs för att man behöver spara pengar och inte för att det finns helt nya tankar om var och hur biblioteket ska möta sina användare och ickeanvändare. En förklaring till nedgången i utlåning och besök på biblioteken finns säkerligen i konkurrens från andra medier och från andra fritidsintressen, men det är inte sannolikt att en så kraftig minskning av antalet biblioteksfilialer och bokbussar skulle sakna betydelse för biblioteks-användandet. Barn och äldre har svårt att ta sig till bibliotek långt hemifrån. En del av utlånings- och besöksfrekvensen torde således bero på minskad tillgänglighet till bibliotek.

Utgångspunkter för förändringar i bibliotekslagen
Jag sympatiserar med de utgångspunkter som Eide Jensen tycker ska ligga till grund för förändringar i bibliotekslagen:

• Lagen bör tillföras formuleringar om bibliotekens betydelse för det demokratiska samhällets offentlighet och för utbildningen
• Barnperspektivet inom biblioteksverksamheten bör göras tydligt
• Främjandet av litteraturen som konstform bör synliggöras
• Kvalitativa aspekter bör föras in i lagen avseende mediebestånd för att säkerställa mångfald och kvalitet i mediebeståndet och tillgängligheten till bibliotekets verksamheter
• Lagen bör ha ett användarperspektiv
• Bibliotekslagen bör vara neutral i förhållande till teknik, medier och driftsformer
• Bibliotekslagen bör även fortsättningsvis vara en ramlag
• Bibliotekslagen bör innehålla bestämmelser om uppföljning av lagen.

Den föreslagna målparagrafen för passiv
Till främjande av intresse för läsning och litteratur, fri åsiktsbildning, kunskaps- och
informationsförsörjning, utbildning samt kulturell verksamhet i övrigt ska alla ha tillgång
folkbiblioteksverksamhet.

Jag har problem med mellanledet att biblioteken ska främja intresse för. Varför inte mer rakt på sak; Till främjande av. I vart fall i mina ögon får biblioteken en mer aktiv roll om man ska främja direkt och inte främja intresse för något. Och det blir konstigt om biblioteken ska främja intresse för informations- och kunskapsförsörjningen.  Kanske det är något att spinna vidare på? Jag funderar också på om det utöver ”fri åsiktsbildning” borde stå ”informations- och yttrandefrihet”. Överlag tycker jag att folkbiblioteksmanifestets uppgifter för biblioteken borde få ett större avtryck i målparagrafen, t ex:

• Skapa och stärka läsvanor hos barn redan från tidig ålder
• Stödja såväl självstudier som formell utbildning på alla nivåer
• Erbjuda möjligheter till kreativitet och personlig utveckling
• Stimulera barns och ungdomars fantasi och kreativitet
• Främja kunskap om kulturarvet, förståelse för kulturen och insikt om vetenskaplig
• forskning och utveckling
• Främja kontakten mellan olika kulturer och stimulera en kulturell mångfald
• Stödja muntlig berättartradition
• Tillhandahålla erforderliga informationstjänster för det lokala näringslivet, för
  organisationerna och för olika intressegrupper
• Garantera medborgarna tillgång till alla slag av samhällsinformation
• Underlätta utnyttjandet av informationsteknologi och förbättra kunskaperna om
  dess användning.

Förslaget om att: Varje kommun ska ha folkbiblioteksverksamhet tillgänglig för alla och utformad efter kommuninvånarnas behov. Folkbibliotekens utbud av medier och tjänster ska präglas av allsidighet och kvalitet, är bra. Likaså att man redan här anger att bl a barn- och ungdomar ska vara prioriterade grupper.

Otydlig paragraf om avgiftsfriheten
På folkbiblioteken ska allmänheten avgiftsfritt få låna, eller på annat sätt få tillgång till, litteratur och lämpliga medier som biblioteket tillhandahåller oavsett publiceringsform.

Jag anser att det i denna paragraf även bör tydliggöras att avgiftsfrihetsprincipen även omfattar andra bibliotekstyper. Jag tycker också att det blir otydligt att skriva ”avgiftsfritt få låna ELLER på annat sätt få tillgång till…..”. Varför inte den enkla formuleringen: ….”avgiftsfritt på låna litteratur och annan media för viss tid.” Möjligen kan man överväga att lägga till en mening eller två som även klart uttalar att avgiftsfriheten även ska gälla för material, t ex i referenssamlingar och databaser, som man inte kan låna hem.

Tydligare utvecklingsperspektiv önskvärt
På några ställen skriver Eide Jensen om en nationell biblioteksmyndighet och den regionala biblioteksverksamheten. Här tycker jag att samspelet dem mellan borde förtydligas och utvecklingsperspektivet bör förstärkas. I förslaget till §4 skrivs t ex att: Varje region och landsting ska bedriva biblioteksverksamhet med syfte att främja samarbete, kunskapsutveckling och kvalitet inom regionens biblioteksverksamhet. Det är bra men jag skulle gärna vilja ha med ordet verksamhetsutveckling och något om att man i samverkan med den nationella myndigheten ska stödja genomförandet av den nationella bibliotekspolitiken. I §11 skriver man iofs att man ska ”samverka med den statliga myndigheten som svarar för uppföljning och bistå denna med underlag för uppföljning och utvärdering…..”. Jag tycker att man här ska tydliggöra att den nationella och regionala nivån i samverkan stimulera samverkan och främja utveckling.

Nationell bibliotekspolitik
Av §7a framgår att ”Kommuner, regioner och landsting ska anta planer för biblioteks-verksamheterna.”. Det är bra. Här tycker jag dock att det är på sin plats att få in en formulering som anger att det ska finnas en nationell bibliotekspolitik. Det kan t ex ske genom att man lägger till en bisats; ….anta planer för biblioteksverksamheterna, med utgångspunkt i de nationella målen för bibliotekspolitiken.

En viktig del av det uppdrag regeringen givit Kungliga biblioteket att ta fram en plan för ett utökat uppdrag inom biblioteksområdet, är att lämna förslag till förändringar i Förordning (2008:1421) med instruktion för Kungl. biblioteket. Kan nog för de flesta framstå som knastertorrt och ointressant. Men det är faktiskt precis tvärtom. Detta dokument är centralt i tillskapandet av en nationell biblioteksmyndighet. Handen på hjärtat. När läste du senast KB:s instruktion? Kanske aldrig. Gör man det ser man att det måste till en hel del – framför allt tillägg – om KB ska bli det slagkraftiga biblioteksorgan bibliotekssektorn önskar sig. Jag har roat mig med att läsa en hel del andra myndigheters instruktioner t ex Förordning (2009:1243) med instruktion för Socialstyrelsen. Läs gärna båda och jämför. Det har jag gjort, satt på mig biblioteksglasögonen, tagit med mig de synpunkter och förväntningar jag vet finns och klippt och klistrat. Här är resultatet i huvuddrag. Vad tycks?

Allmänna uppgifter
1 § Kungliga biblioteket är dels nationalbibliotek och arkiv för ljud- och bilddokument dels förvaltningsmyndighet (?) för verksamhet som rör det offentligt finansierade biblioteksväsendet.

Nationalbibliotek och arkiv för ljud och bilddokument
2 § Kungl. biblioteket är nationalbibliotek och arkiv för ljud- och bilddokument och fullgör dokumenterande uppgifter och serviceuppgifter. Myndigheten ska:

1. ta emot, förvara, beskriva och tillhandahålla den svenska tryckproduktionen i dess helhet och sådana dokument för elektronisk återgivning som avses i 10 § första stycket lagen (1993:1392) om pliktexemplar av dokument, och

2. ta emot, förvara och i enlighet med 6 § förordningen (2008:1420) om pliktexemplar av dokument tillhandahålla pliktexemplar av filmer, fonogram, videogram, sådana dokument för elektronisk återgivning som avses i 14 § tredje stycket lagen om pliktexemplar av dokument och upptagningar av ljudradio- och televisionsprogram.  2 § Myndigheten ska även  1. fullgöra de uppgifter som följer av lagen (1993:1392) om pliktexemplar av dokument och förordningen (2008:1420) om pliktexemplar av dokument,  2. samla, förvara, beskriva och tillhandahålla utomlands utgivna publikationer med svensk anknytning,

3. samla, förvara, beskriva och tillhandahålla en representativ samling utländsk litteratur, särskilt inom samhällsvetenskap och humaniora,

4. föra det register över ingivna pliktexemplar av videogram som anges i 31 § första stycket lagen om pliktexemplar av dokument,

5. vårda och förkovra bibliotekets äldre samlingar av böcker och annat tryck, handskrifter, kartor och bilder,

6. framställa nationalbibliografiska produkter,

3 § Myndigheten får som deposition eller gåva ta emot eller på annat sätt förvärva sådana dokument som avses i 2 § 2 och 5, andra ljud- eller bildupptagningar än sådana som avses i 1 § 2 och sådana framställningar i skrift, ljud eller bild som är avsedda att användas tillsammans med upptagningarna.

4 § Myndigheten ska i fråga om de dokument som avses i 1 § 2 och 3 §  1. vårda de samlingar som förvaras hos myndigheten, och  2. gallra dessa i den utsträckning som behövs.  Samlingarna ska förvaras på ett betryggande sätt.  5 § Myndigheten ska svara för samordning, utveckling och visst utredningsarbete inom biblioteksområdet.

5 § Myndigheten ska inom verksamhetsområdet främja internationellt samarbete och samverka med utländska institutioner och internationella organisationer.

Förvaltningsmyndighet för de offentligt finansierade biblioteken
6 § Kungliga biblioteket ska verka för ett bibliotekssystem av hög kvalitet, som på lika villkor för hela befolkningen bidrar till att utveckla ett långsiktigt hållbart kunskapssamhälle som inkluderar alla invånare i landet.

7 § Kungliga biblioteket har ett samlat ansvar för genomförande av de biblioteks-, kultur- och utbildningspolitiska målen med anknytning till verksamhetsområdet. Kungliga biblioteket  ska inom ramen för detta ansvar vara samlande, stödjande och pådrivande i förhållande till övriga berörda parter.

8 § Kungliga biblioteket ska svara för nationell överblick, främja samverkan och driva på utvecklingen inom det offentligt finansierade biblioteksväsendet samt, i samråd med länsbiblioteken, följa bibliotekens arbete.

Uppgifter för nationell överblick och driva på utveckling
9 § Kungliga biblioteket ska som förvaltningsmyndighet:

• 1. vaka över verksamheterna när det gäller kvalitet och den enskildes rättigheter,
• 2. verka för att bibliotekens verksamhet bedrivs enligt beprövad erfarenhet och metoder
• 3. ansvara för kunskapsutveckling och kunskapsförmedling inom sitt verksamhetsområde,
• 4. följa, analysera och rapportera om det offentligt finansierade biblioteksväsendet genom statistikframställning, uppföljning och utvärdering
• 5. följa forsknings- och utvecklingsarbete av särskild betydelse inom sitt verksamhetsområde och verka för att sådant arbete kommer till stånd,
• 6. arbeta med och ge stöd till metodutveckling inom sitt verksamhetsområde,
• 7. främja utvecklingen av metoder och arbetsformer biblioteksarbetet samt förmedla kunskap om verkningsfulla metoder och arbetsformer,
• 8. ansvara för officiell statistik enligt förordningen (2001:100) om den officiella statistiken,
• 9. skapa och tillhandahålla enhetliga begrepp, termer och klassifikationer inom sitt verksamhetsområde
• 10. utforma strategier och stödjande rekommendationer rörande uppdrag och mål för det offentligt finansierade biblioteksväsendet.
• 11. svara för föreskrifter och allmänna råd inom sitt verksamhetsområde.
• 12. bidra med underlag och expertkunskap för det arbete som regeringen bedriver nationellt och internationellt,
• 13. inför beslut eller andra åtgärder som rör barn analysera konsekvenserna för barn och därvid ta särskild hänsyn till barns bästa,
• 14. handlägga de ärenden om statliga bidrag inom verksamhetsområdet som regeringen bestämmer.

Uppgifter för att främja samverkan
10 § Kungliga biblioteket ska i sin roll som förvaltningsmyndighet för det offentligt finansierade biblioteksväsendet samverka med relevanta aktörer inom sitt verksamhetsområde för att uppnå målen med verksamheten. Man ska också:

• 1. svara för det nationella biblioteksdatasystemet LIBRIS,

• 2. svara för frågor om samverkan inom det offentligt finansierade biblioteksväsendet i syfte att främja tillgång till bibliotekens tjänster, stärka den digitala infrastrukturen och effektivisera bl.a. försörjning med litteratur och utnyttjande och utveckling av tjänster baserade på informationsteknik.

Uppgifter inom tillsyn
11 § Kungliga biblioteket ansvarar för tillsynen inom sitt verksamhetsområde som förvaltningsmyndighet för det offentligt finansierade biblioteksväsendet i enlighet med vad som anges av bibliotekslagen.

12 § Kungliga biblioteket ska

• 1. ta till vara och sprida kunskap från tillsynen,
• 2. integrera ett barnperspektiv i sitt tillsynsarbete samt utveckla metoder för hur den tillsyn som rör barn och unga ska genomföras, och
• 3. integrera ett jämställdhetsperspektiv i sitt tillsynsarbete genom att belysa, analysera och beakta kvinnors och mäns samt flickor och pojkars villkor.

Ledning
13 § Myndigheten leds av en myndighetschef.

14 § För nationalbiblioteks- och arkivfunktionen ska det finnas ett insynsråd som består av högst åtta ledamöter.

15 § För förvaltningsmyndighetsfunktionen ska det finnas ett Nationellt biblioteksråd.

Expertgrupper
16 § Expertgrupperna har till uppgift att

• vara ett kunskapscentrum inom sitt område,
• följa utvecklingen inom sitt område och ta de initiativ denna kan ge anledning till,
• medverka vid internationella kontakter och i framtagandet av nyckeltal,
• ge vägledning i de frågor som myndigheten bestämmer

Anställningar och uppdrag
17 § Riksbibliotekarien är myndighetschef.

18 § Insynsrådet utses av ? för en bestämd tid.

19 § Nationella bibliotekesrådet utses av ? för en bestämd tid. Minst en av ledamöterna ska utses på förslag av SUHF, minst en på förslag av Sveriges Kommuner och Landsting, minst en på förslag av Svensk Biblioteksförening, minst en på förslag av ? och minst en från ?.

20 § Ordföranden i Insynsrådet och Nationella biblioteksrådet utses av ?/är ?

21 § Expertgrupper utses av Riksbibliotekarien i samråd med Nationella biblioteksrådet.

”För mig är folkbiblioteken ett frihets- och demokratiprojekt som syftar till att frigöra mänsklig tanke och kraft genom att erbjuda fri tillgång till litteratur, kunskap och information i den form som efterfrågas.” Så har jag uttryckt mig tidigare i en debatt om folkbibliotekens framtid. För mig ger det en stark identitet för folkbiblioteken och en uppgift som aldrig tar slut, men som man ständigt måste finna nya vägar för att uppfylla.

I helgen hade Svenska Dagbladet en artikel vars ingress löd så här:  Biblioteket är den institution som svenskarna har störst förtroende för. När bibliotekschefer vill ersätta bokhyllor med kaffemaskiner får de räkna med protester. Men många bibliotek brottas med sin identitet. Jag för min del börjar bli småtrött på pratet om identitetskris. Jag tycker inte att den borde finnas.  Folkbibliotekens uppgifter och uppdrag är i hög grad giltiga om man tittar på vilka de faktiskt är. Det finns hur mycket som helst kvar att göra.

Om detta har jag tidigare skrivit i bl a följande inlägg: Behövs biblioteken?, Mäta och följa upp istället för att trendspana?,  Omodernt att samla, ordna och tillgängliggöra?

I en krönika i SvD skriver Annina Rabe; ”Årets bokrea, som nu lider mot sitt slut, är den svagaste jag sett och den avspeglar på många sätt en bransch som befinner sig i identitetskris. Eller åtminstone i ett slags vägskäl. Kvalitetsbokhandlar som Hedengrens i Stockholm har hoppat av hela jippot för att rean inte möter de krav på kvalitet som de anser att deras kunder kan förvänta sig. I de nyligen omgjorda Akademibokhandlarna är rean precis som man kan vänta sig, det vill säga precis som det ordinarie sortimentet numera. Glest mellan titlarna, marknadsanpassat och nästan identiskt likt varuhusens reapallar. Det finns alltså knappt någon anledning alls längre att uppsöka en bokhandel för att handla sina reaböcker. Exakt samma titlar finns på Åhléns eller Ica Maxi. De där guldkornen, de som tidigare alltid gjort det värt att ändå ge sig in där och trängas de allra första readagarna, lyser nästan helt med sin frånvaro i år.”

Känns viktigt att folkbiblioteken inte väljer samma väg utan att man samtidigt som man erbjuder det senaste och populära också låter guldkornen finnas kvar och ta sin plats, även om de inte är gångbara på marknaden. Om utbudet på marknaden mer och mer likriktas blir det viktigare och viktigare med platser där min litteraturupplevelse kan utmanas och lockas att ta nya vägar.Så här skrev nyligen en man till mig: ”För några dagar sedan var jag in på biblioteket i Nynäshamn – i väntan mellan två möten – och då hittade jag en bok som jag inte trodde var skriven. Efter två timmars läsande kunde jag saker jag inte kunde förut”. Här har folkbiblioteken en given del av sin identitet. Någonstans måste man kunna hitta en bok man inte trodde var skriven och lära sig saker man inte kunde innan. Då utvecklas och växer vi som individer och Sverige som nation.

Många är de bibliotek som på olika sätt använder sig av devisen ”Bibliotek – mer än bara böcker”. Ändå biter sig en gammaldags bild av biblioteken sig kvar. Något som bland annat Monika Staub Halling, bibliotekarie vid Adolf Fredriks Musikklasser tar upp i ett blogginlägg om synen på skolbibliotek.

Jag fick idag ett mejl från en person som deltagit på ett av KB:s dialogmöten. Har tar upp vikten av att vi utvecklar det han kallar den tankemässig infrastrukturen kring bibliotekens framtida uppdrag och inte helt förlorar oss i frågor kring den fysiska infrastrukturen. Det han skrev tycker jag på ett slagkraftigt sätt fångar behovet av att utveckla och fylla devisen ”Bibliotek – mer än bara böcker”  och bl a Svensk biblioteksförenings krav på en nationell bibliotekspolitik. Det är just den ”tankemässiga infrastrukturen” som en sådan politik kan hjälpa till att skapa. I ett tidigare inlägg här på bloggen skriver jag att jag hoppas på att KB i funktionen som biblioteksmyndighet ska rymma följande huvudfunktioner:

*Nationell bibliotekspolitik
-Definition av bibliotekens huvuduppgifter, nationella mål och strategier för att nå dem
-Rekommendationer, kvalitetskriterier och -indikatorer som stöd för biblioteksverksamheten
-Uppföljnings- och utvärderingsarbete rörande ovanstående och bibliotekslagen
-Statistik

*Metod- och verksamhetsutveckling
-Utvecklingsbidrag och nationella insatser
-Kompetensutvecklingsfrågor
-Metodutveckling, ”beprövad erfarenhet” och forskning

*Infrastrukturell samordning
-Katalog- och klassifikationsfrågor
-Upphandlingar, avtalslicenser-Plattformar för digitala tjänster
-Digitalisering
-Tekniska standarder
-Upphovsrättsfrågor och annan biblioteksjurudik

Med resurser och kompetens för dessa tre byggstenar tror jag att man kan få ihop den tankemässiga infrastrukturen och den fysiska.

Ett annat sätt är att t ex Svensk Biblioteksförening i en roll som ”branschorganisation” producerar och tar fram material riktade till allmänheten som beskriver bibliotekens verksamhet och vad man som användare har rätt att förvänta sig. Idén fick jag när jag satt hos min tandläkare och i hans väntrum hittade olika broschyrer som beskrev olika behandlingar och tjänster som tandläkare kan utföra. Kan tandis kan väl vi tänkte jag då.

I en artikel på Aftonbladet Kultur sågar Martin Aagård läsplattan. Han skriver: ”Läsplattan är produkten som bara bokbranschen ville ha. Det perfekta verktyget för en förläggare som snabbt vill bläddra igenom 300 bokmanus på tågresan. Med största sannolikhet är läsplattan den största återvändsgränd som den skrivna texten befunnit sig i sen den sista gotländska runstenen ristades någon gång på 1600-talet.”

Bland biblioteksföreträdare hör jag å andra sidan att läsplattan är framtiden, ja kanske t o m årets julklapp. Här gäller det att hänga med. Och kanske ligger det något i det. Tänker själv att e-böcker som man inte vill ha för sig själv och spara i den fysiska bokhyllan kan lämpa sig särskilt väl att låna i stället för att köpa. Samtidigt kan man tänka sig att användandet av läsplattan kommer att vara störst i grupper som redan är väl tekniktillvända. I bl a dessa grupper kommer nog läsplattan att fylla en funktion. Det blir ytterligare ett format att konsumera information och kunskap i. Lika lite som TV, dator, Internet, mobiltelefon osv ersatt boken kommer läsplattan att göra det tror jag. Man kommer att använda allt sida vid sida. Kan själv tänka mig att t ex viss facklitteratur och snabbkonsumerade skönlitterära texter typ en deckare kan passa bra på läsplattan. Men trädgårdsboken jag nyss köpte på bokrean eller för den delen ”Mamma Mu bygger koja” och ”Riddar-Rakel” har jag svårt att se att jag skulle velat ha i ”plattan”. En del kommer alltså att ha glädje av plattan medan andra inte alls kommer att beröras av den. Ett är säkert. Det kommer, som alltid, att ställa stora krav på biblioteken att ha verksamheter som överbryggar klyftor. Och det bör också leda till en diskussion hur mycket resurser som ska satsas på att jaga efter de användare som ligger i teknikens framkant i förhållande till de resurser som ska satsas gentemot andra grupper.

I sammanhanget kommer jag att tänka på något jag skrivit om tidigare. Hur viktigt det är att mäta och följa upp i stället för att trendspana. Det är inte minst viktigt i läsplattetider.

I ledaren för Dagens Samhälle den 2 mars skriver chefredaktören Lena Hörngren att ”Tystnad är demokratins fiende nummer ett.” Ledaren är skriven bl a med anledning av att Sveriges kommuner och landsting (SKL) nyligen utkommit med en bok med titeln ”Yttrandefrihet och lojalitet”, som beskriver vad som gäller för anställda i kommuner, landsting och regioner. Den enkla sammanfattningen av bokens budskap till förtroendevalda och chefer lyder enligt Lena Hörngren:

Ni måste tåla kritik! Ni behöver inte tåla att folk missköter sitt jobb eller struntar i arbetsplatsens regler, men ni måste tåla att de säger vad de tycker. Också om ni tycker att de har fel och tycker att de är illojala. För den som är offentligt anställd är yttrandefriheten överordnad lojaliteten.

Något att hålla i minnet för alla och en var. Jag hoppas biblioteken köper in boken både för sin egen och för andras skull. Låt kritiken inte tystna – det förlorar vi alla på. Framsteg och utveckling kommer av diskussioner och omprövning inte av medlöperi och tystnad.