osorteradetankar

OBS-redaktionen vid Sveriges Radio går vidare i sin debattserie ”Framtidens bibliotek” och nu senast (29/9) var det min tur. I mitt inlägg säger jag bl a:

För mig är folkbiblioteken är ett frihets- och demokratiprojekt som syftar till att frigöra mänsklig tanke och kraft genom att erbjuda fri tillgång till litteratur, kunskap och information i den form som efterfrågas. Det är den enskildes behov, uttalade och outtalade, och de behov som finns i det samhälle i vilket folkbiblioteket verkar som ska styra innehåll och utbud, inte statiska uppfattningar om hur ett bibliotek ska se ut eller inte se ut., innehålla eller inte innehålla. Har man det för ögonen förstår man att uttrycken och utformningen av folkbiblioteket blir skiftande och tar sig olika uttryck. Vi människor är som bekant olika och då måste också biblioteken orka, vilja och förmå vara olika.

Tyngdpunkterna varierar mellan olika folkbibliotek. En del satsar på caféer för att nå ut, andra tar in tv-spel i samlingarna, de flesta gallrar ut gamla och inaktuella böcker – kanske för att ge plats åt muntlig berättartradition och andra konstformer. Ny teknik och nya metoder kommer och går. Det är inget att skrämmas av om det sker med utgångspunkt i människans behov, önskningar, vetgirighet och nyfikenhet. Då gör folkbiblioteken det de ska göra.

Jag resonerar också kring tre områden som de som tycker att folkbiblioteken har spelat ut sin roll kan fundera kring:

1.Den digitala klyftan mellan personer med olika utbildningsnivå, mellan olika delar av landet och mellan generationer.

2. Folkbibliotekens roll som arenor för demokrati och yttrandefrihet.

3. Klyftorna och den ojämlika tillgången till bibliotek biblioteksbesök och läsning mellan olika befolkningsgrupper.

Bibliotekariernas poppighet hotar vår kulturskatt fick Göran Hägglund (kd) ur sig i en debattartikel under Bok- och biblioteksmässan. I en kommentar skriver jag:

Jag tycker Göran Hägglunds utspel är tvetydigt och man kan lätt få uppfattningen att han vill styra folkbibliotekens utbud och dela upp innehållet i önskvärt och icke önskvärt. Och vad som är önskvärt ska tydligen inte avgöras av de människor som använder biblioteken eftersom de önskar sig fel saker.

För att vi inte ska förlora oss helt i en elitistisk debatt om vad folk ska få på folkbiblioteken måste vi göra klart att folkbiblioteken är ett frihets- och demokratiprojekt som syftar till att frigöra mänsklig tanke och kraft. De ska utan censur göra alla slag av kunskap och information lätt tillgänglig för alla. Utgångspunkten måste vara att det är brukarens och icke-brukarens uttalade och outtalade önskemål och behov som ska styra innehåll och utbud. Makthavares uppfattningar om vad som är gud i behagligt att låta folket ta del av ska inte göra det.

Jag fick också tillfälle att kommentera det i Kulturnytt:

– Jag tycker det finns en allvarlig underton i det han skriver, där han vill införa en slags ordning där man ska bestämma vad som är önskvärt och icke önskvärt på biblioteken. Då blir det ett angrepp på biblioteken som ett frihets- och demokratiprojekt, säger han.

Men även om Niclas Lindberg tycker att Göran Hägglunds utspel är oroande, så är han förvånad över Hägglunds plötsliga vurm för det som inte är kommersiellt gångbart.

– Samma vecka som regeringen presenterar en kulturproposition där man stryker ”kommersialismens negativa verkningar” ur de kulturpolitiska målen, så gör en av de ledande ministrarna i regeringen ett utspel som går på tvärsen mot det. Det förvånar mig hur politiken hänger samman, säger han.

Så kom då äntligen kulturpropositionen med dess biblioteksförslag och jag är full av tillförsikt. Min kommentar till propositionen är:

- Jag kan med glädje konstatera att regeringen avser att samla ansvaret för biblioteksfrågor hos en myndighet, Kungl. biblioteket, vilket kommer att innebära en ökad samverkan och utveckling. Jag hoppas nu på en bred politisk uppgörelse i syfte att förverkliga dessa viktiga biblioteksförslag, säger Niclas Lindberg, generalsekreterare för Svensk Biblioteksförening, i en kommentar till regeringens kulturproposition som presenterades på måndagen.

- Regeringen har i många stycken tagit hänsyn till Bibliotekssveriges argument för en nationell bibliotekspolitik vilket är positivt. Ett antal detaljfrågor behöver dock redas ut inom ramen för det aviserade uppdraget till Kungl. biblioteket att ta fram en plan för sitt utökade ansvar. För detta uppdrag är det viktigt att KB redan nu tillsätter ett nationellt råd för biblioteksfrågor för att från början säkerställa en nära samverkan med biblioteksväsendet, säger Niclas Lindberg.

Regeringen föreslår att en särskild utredare ges i uppdrag att ta fram förslag på en ny modell för fördelning av statliga medel till regional och lokal kulturverksamhet. – Vi utgår ifrån att våra synpunkter om vikten av att samla utvecklingsresurserna för biblioteken tas tillvara i det arbetet avslutar Niclas Lindberg.

En sammanfattning av Svensk Biblioteksförenings remissvar hittar du här.

Så var det då dags för debatt mellan mig och Christer Hermansson. Det efter att jag, mot Christers förmodan, antagit hans utmaning. Upprinnelsen var mitt blogginlägg m a a en artikel Christer skrivit i GP.

Debatten kan man ta del av via youtube (del 1, del 2, del 3 och del 4)

Jag tycker att jag fick sagt det jag ville säga och det dök trots allt upp en debatt på Biblist efteråt. Bra! Vi behöver debattera mera.

I en debattartikel som varit införd i 13 tidningar under sommaren skriver jag om att det är en samhällsekonomiskt god investering att satsa på biblioteken.

I sommar har jag också haft en annan debattartikel om skolbiblioteken införd i ett tio-tal tidningar. I artikeln skriver jag om vikten av att den nya skollagen inte blir ett slag i luften för skolbiblioteken. Det krävs insikt om hur situationen är och en vilja att åstadkomma förändring. Fakta är att majoritet, 56 procent, av skolorna saknar ett skolbibliotek. Bara 28 procent av skolorna har ett helt eget skolbibliotek som är öppet och bemannat. Det behövs en satsning på skolbiblioteken!

Sitter på hotellrummet i Milano och laddar inför starten av  World Library and Information Congress: 75th IFLA General Conference and Assembly imorgon. Jag har varit med en gång innan, 2005 i Oslo. Då kom jag för sent och åkte hem för tidigt för att hinna vara med på allt man ”ska” vara med på. Den här gången är jag i tid och kommer att stanna tiden ut. Det betyder sju dagar i Milano.

I morgon står följande på programmet:

Tillsammans med Peter och Wiviann från kansliet fxa till informationsmaterialet vi ska ha i IFLA-montern inför IFLA-konferensen i Göteborg 2010.

11.20 – vara med på Standing Committee: Management of Library Associations

14.30 – Management of Library Associations Training Session

18.00 – Svensk Biblioteksförening är värd för ett möte för alla nordiska deltagare

Åse Hedemark har nyligen doktorerat på sin avhandling ”Det föreställda biblioteket”. Avhandlingen handlar om debatter och diskussioner om folkbibliotek i TV, radio och dagspress från 1970-talet till och med 2006. Ett av Hedemarks resultat är att tre biblioteksdiskurser (allaktivitetsdiskursen, den bokliga diskursen och den informationsförmedlande diskursen) gått in i och avlöst varandra.

Åse gjorde en presentation av sin avhandling på Biblioteksdagarna som nu pågår i Uppsala. En frågeställning som Åse undersökt i avhandlingen är vilka föreställningar om folkbibliotek som kommer till uttryck i de biblioteksdebatter som ägt rum i media från 1970-talet och fram till 2006 och vilka positioner olika aktörer intar i debatterna. På Biblioteksdagarna talade Åse om att biblioteksföreträdare och biblioteksanställda måste komma ut mer i debatten, bryta mot de dominerande debatterna, peka på positiva effekter av bibliotek och föra fram att att bibliotek är så mycket mer än böcker.

Det är lätt att hålla med. Behovet av en nyanserad bild av biblioteksverksamheten är nödvändig för att visa på alla de möjligheter som finns utöver böckerna. Likaså är det viktigt att få många att inse skolbibliotekens roll i den pedagogiska processen och dess skillnader gentemot folkbibliotekens uppdrag. Svensk biblioteksförening har t ex i rapporten ”Bibliotekens förtjänst” studerat forskning om bibliotekens samhällsekonomiska nytta och i ”Framgångsrikt men förbisett” visat på folkbibliotekens betydelse för integrationen. I olika material har också skolbibliotekens betydelse för läsutveckling och studieresultat lyfts fram. Mer i den riktningen är att vänta och behövs.

MEN……jag tyckte att Åses presentation på Biblioteksdagarna andades en övertro på att vi från bibliotekshåll kan styra den massmediala debatten och att problemet är att vi inget säger. Så tror jag inte att det är. Åse har studerat det som kommit till uttryck i den massmediala debatten inte vad som försökt föras in. Och här skulle jag vilja problematisera det hela en smula. Avsaknaden av positiv rapportering om bibliotek, andra diskurser än den bokliga osv beror i stor grad på medialogik. Eleände, kritik, polemisering är mer nyhetsmässigt och tar större plats än debattinlägg av mer PR-liknande art där biblioteksföreträdare vill tala om den egna verksamhetens förträffligthet. Massmedia är inte i sin nyhetsrapportering en PR-maskin. Denna medialogik innebär att vi som deltar i debatten tvingas konstatera att ansträningar som görs att föra fram positiva och nyanserade budskap oftast faller platt eftersom media inte finner det intressant och rapporteringen uteblir. OM vi då ska kunna ”använda” media för att uppnå mål (t ex öka stödet för bibliotek och nationell bibliotekspolitik) får vi förhålla oss till medialogiken och formulera budskap och debattinlägg så att de passar in i denna logik och bidrar till att de övergripande målen kan nås. Alltså – det man finner genom att studera debatten behöver inte vara ”sanningen” utan en anpassning till medialogik. Den aspekten tycker jag saknas i avhandlingen och gör att man kan dra fel slutsatser om vad som behöver göras.

Jag tror att vi måste öka vår kunskap om skillnad mellan media, PR, opinionsbildning och lobbning och förstå till vad man använder de olika metoderna och inte nedslås av att media pga sin egna logik inte alltid skriver som vi vill att de ska skriva.

Kulturrådet är i sitt remissvar på kulturutredningen negativa till dess biblioteksförslag och avstyrker dessa i huvudsak. Jag tycker remissvaret är motsägelsefullt och väcker frågor och farhågor. Man visar tydligt att man antingen inte förstått eller i vart fall inte instämmer i det behov av en samordnad nationell bibliotekspolitik som många efterfrågat. Genom sitt remissvar vill man bibehålla dagens uppsplittring som försvårar utveckling, försämrar resursutnyttjandet och leder till effektförluster. Man blandar äpplen och päron i en i mitt tycke illa dold ambition att slå vakt om sig själv. Sånt ledet sällan framåt.

Kulturrådet skriver bl a: Det är beklagligt att Sverige saknar en samlad bibliotekspolitik med ett gemensamt uppdrag för offentligt finansierade bibliotek. Kulturrådet har inte inom ramen för sitt begränsade uppdrag på området förmått vara den samlande aktör som biblioteksvärlden efterfrågat. Man skriver också: Nätverket Sverigebiblioteket som drivs av Kulturrådet och Kungliga biblioteket (KB) samlar representanter från hela biblioteksväsendet, och är ett försök att både samla nationella resurser och formulera ett gemensamt uppdrag för svenskt biblioteksväsen utifrån ett medborgarperspektiv. Emellertid har en sådan sammanslutning uppenbara begränsningar; man har varken medel eller mandat att driva utvecklingsfrågor långsiktigt och effektivt. Det hade varit klädsamt om den självkritiken och insikten följts av ett bejakande av de av kulturutredningens förslag som vill råda bot på denna brist – nämligen att fokusera biblioteksfrågorna till ett utvecklat KB. Men icke. Istället argumenterar man för en fortsatt splittring och fragmentisering.

Å ena sidan tycker man att ”Kungliga biblioteket bör få i uppdrag att samla digitala resurser och digital teknik som kan utgöra grund för en gemensam infrastruktur för de offentliga biblioteken. I detta uppdrag bör ett barn- och ungdomsperspektiv tydliggöras.” Å andra sidan anser man att ”Folkbibliotekens roll som sociala och kulturella centra, och deras samspel med länsbiblioteken, bör utvecklas av Kulturrådet”. Och på så sätt cementeras uppdelningen och man får ingen samlande aktör med mandat och medel.

En samling slår Kulturrådet vakt om och det är bidragsgivningen till biblioteken. Men det är ju en sanning med modifikation. Man vill ha kvar det man har idag och vill inte se att andra tar över Kulturrådets nuvarande uppgifter. Men något samlat blir det ju inte eftersom också KB idag är en aktör med möjighet att lämna stöd till utvecklingsinsatser. Riktig samling blir det om man skulle följa det förslag som Svensk Biblioteksförening för fram i sitt remissvar att samla alla bidrag till samtliga bibliotek på KB. Självklart bör även medlen för stöd och metodutveckling för det läsfrämjande arbetet på biblioteken ingå där eftersom det handlar om biblioteksverksamhet och inte om titelstöd eller annat litteraturstöd.

Vad ska man säga om Kulturrådets remissvar? Surt sa räven?

På det övergripande planet går mycket bibliotekens väg just nu. De argument Svensk Biblioteksförening m fl länge fört fram om behovet av en nationell bibliotekspolitik och skolbibliotek ger resultat. Vi har t o m vunnit pris för årets kampanj! Kulturutredningen innehåller många positiva förslag på biblioteksområdet och rymmer möjligheter för utveckling av en nationell bibliotekspolitik. Svensk Biblioteksförening utvecklar det i sitt remissvar. Flera andra tillstyrket också utredningens biblioteksförslag, t ex Gävle och Örebro kommuner och landstingen i Uppsala och Norrbotten. Glädjande!

Kampen för barn och ungdomars rätt till skolbibliotek som stöd i den pedagogiska processen ser också ut att ge resultat. Utbildningsminister Jan Björklund ger nu besked om att skollagen ska kompletteras så att tillgången till skolbibliotek ska skrivas in och att Skolinspektionen ska följa upp att det efterlevs.

Å andra sidan gör sig nu den ekonomiska verkligheten påmind i många kommuner och jag får många kontakter om nedskärningar på biblioteksverksamheten t ex i Strängnäs och Karlskrona. Jag försöker agera bl a med debattartiklar som beskriver att satsningar på bibliotek är en god idé. I dagarna kommer vi också att tillskriva beslutsfattare i kommunerna och ge dem ett ex av rapporten ”Användningen & Attityderna” och argumentera för bibliotekens verksamhet.  Jag ser det som en uppgift och utmaning att nu formulera offensiva budskap om biblioteken som en verksamhet med potential som plats för personlig utveckling, möten och sammanhållning i de svåra tider som Sverige nu är i. Det behövs mer av bibliotek – inte mindre!

I ett blogginlägg kritiserade jag Christer Hermanssons debattartikel i GP. I en kommentar till det skrev Christer: Jag möter när och var som helst Niclas Lindberg i en offentlig debatt om kvalitet i folkbiblioteks-verksamheterna och andra frågor. Men jag tror inte Lindberg vågar.

Jag räds inte en debatt med Christer Hermansson utan har godmodigt antagit utmaningen och bjudit in Christer till Biblioteksscenen under Bok & Biblioteksmässan. Var och när är därmed utklarat. Jag kommer att finnas på plats. Hoppas Christer kommer.